Sverker Klintenberg

Det är tidig fredagsmorgon i liten skånsk stad. Mannen på bilden är på väg till sin båt. Utanför Sofia-Albertinas mäktiga kyrkportar stannar han upp ett ögonblick. Han studerar anslagen utanför kyrkporten. Ur det norra tornets öppna luckor strömmar spröda toner. Tonerna kommer från kyrkans klockspel. Mannen på bilden vet inte att han i just detta ögonblick fotograferas av ortens pressfotograf. Mannen är obekymrad. Om en liten stund ska han sätta segel och styra skutan ut på det gnistrande sundet. Föga anar han att just detta ögonblick för alltid skulle komma att förändra hans liv. Hur vet ingen, allra minst mannen själv.

 

Nästa morgon vaknar mannen tidigt. Han går ut på gatan för att hämta tidningen. Kisande spejar han ner mot hamnen. Gråen och Vindöns möllor villar lojt i morgondiset. Nu är det bara en kort stund kvar av mannens gamla liv.  Om en liten stund ska han sjunka ner vid köksbordet (en aning stel i kroppen). Han ska slå upp en kopp kaffe och dagens tidning. Kort därefter ska han mötas av de braskande rubrikerna:

 

Kyrkomusikfestivalen inleds med klang och jubelspel!

 

På bilden i tidningen ska han se en något satt man. En man med kortbyxor och nedhasade strumpor. Snart inser mannen att bilden föreställer honom själv. Han grips av en overklig känsla, hur är detta möjligt? Vad kommer att hända nu?